Medeltiden, år 500 - 1500
Under medeltiden skrevs de flesta kända skrifterna i två olika riken, det Bysantinska och det Västeuropeiska.
Det finns ingen bestämd tidpunkt för antikens slut och medeltidens början, men man brukar säga att medeltiden pågick från ungefär 500-talet och fortsatte fram till 1500-talet.
Omkring 600-talet började man i vissa europeiska länder skriva så kallade ”folkliga dikter”, på det vanliga talspråket istället för på latin.
Ofta var det munkar eller andra kyrkliga som skrev dikter och andra skrifter och därför finns det kvar många bibliska berättelser samt legender om olika helgon.
De flesta texterna skrevs aldrig ner utan berättades, något som kallas för en muntlig tradition och ofta satte man en enkel melodi till texten för att den skulle bli enklare att komma ihåg.
Under medeltiden betydde ordet ”roman” inte en bok utan ett dikt på ett språk som hette just roman.
Senare var det ofta så att trubadurer och andra reste runt i länder och sjöng dikter för pengar, en ganska känd trubadur var den tyske Walther von der Vogelweide.
På 700-talet skrev en german (tysk) ner ett numera mycket känt epos (en sorts hjältedikt) som kallades Beowulf och handlade om en kung som kämpade mot troll och drakar.
En annan liknande skrift som också kom från Tyskland är den poetiska Eddan som också innehåller nerskrivna sånger som handlar om hjältar, drakar, troll, gudar och annat. Eddan skrevs av många olika författare.
Codex regius, så heter handskriften som kallas den isländska Eddan, även om man faktiskt inte vet om Eddan ursprungligen kommer ifrån Norge eller Island.
I den isländska diktningen beskrev ofta poeterna saker som bilder istället för att skriva deras namn, de kallade exempelvis en krigare för ”svärdets svingare”. Det här bildspråket kallas för heiti och kenningar och började så småningom bli mer och mer gåtfullt.
En berömd författare är William av Malmesbury som på 1100-talet skrev en historia, De gestis regum Angliae, om en munk som rymde från klostret för att studera magi och sedan blev påve.
Ett annat epos är Nibelungenlied från Österrike som är ett av de största, kristna epos som man känner till.
I Tyskland skrev nunnan Hrotsvita av Gandersheim på 900-talet om en man som skrev kontrakt med djävulen men hon skrev även komedier som handlade om unga som ville gifta sig trots att deras föräldrar vägrade, precis som i Romeo och Julia.
I de rika, arabiska länderna började kvinnor också utbilda sig i att läsa skrifter och bli mer självständiga.
En av de mest kända franska sångdikterna är Rolandssången som handlar om en riddare som dör för kristendomens skull.
Mycket av den poesi som skrevs handlade i början av medeltiden om riddare, hjältar och annat. Men omkring 1200-talet var det istället kärlek som skulle finnas med i dikterna och nöjesläsningen.
Medeltiden är också känd för alla de berättelser om kung Arthur och hans riddare som skrevs av diktare runtom i Europa, och även där finns kärleken med.
En annan lika känd och liknande berättelse är den om Tristan och Isolde som också skrevs under medeltiden.
En av medeltidens mest kända författare är Dante som exempelvis skrev Divina Comedia (Den gudomliga komedin) som handlar om hur han tog sig ner till helvetet och sedan tillbaka. Den handlar om de olika graderna i helvetet men det är mest symboliskt och står egentligen bara för Dantes syn på livet, kärleken och synden.
Två andra författare som på många sätt liknande Dante, även om de inte blev lika framgångsrika, var Francesco Petrarca och Giovanni Boccaccio som också levde omkring 1300-talet.
Den engelske Geoffrey Chaucer är en annan känd medeltidsförfattare som skrev Canterbury Tales. Den handlar om olika människor, exempelvis riddare, mjölnare och munkar som träffas och berättar historier för varandra.
No comments:
Post a Comment