Olja

DEN LILLA KEMIN

Olja är en sorts petroleum som lätt känns igen på sin olöslighet i vatten, något som alla som någonsin har fått en oljefläck på kläderna kan intyga.
Olja kan vara mer eller mindre trögflytande och är oftast svart, brun, gul eller grönaktig till färgen.

Oljans kemiska sammansättning består till största delen av kol som tillsammans med väte bildar olika typer av flytande kolväten.
Framförallt bildas det tre typer av kolväten; alkaner, cykloalkaner och arener.
Trots att oljan mest består av kolväteföreningar så innehåller den även svavel, kväve och olika metaller (så som vanadin och nickel). De står dock enbart för ett par tiondelars procent av oljans innehåll.

UPPTÄCKTERNAS VÄG

Oljans kända historia är egentligen mycket kort i förhållande till all den tid som det tar för den att bildas. Det sägs att man redan omkring 300-talet använde olja i Kina men oljans riktiga historia anses inte starta förrän under 1800-talets mitt då man lyckades utvinna fotogen ur råoljan och började använda det i lampor istället för valolja som tidigare utnyttjat.

Kring 1800-talets mitt uppfanns förbränningsmotorn till bilar och helt plötsligt övertog bensinen rollen som den viktigaste produkten man kunde utvinna ur råoljan.
Ända sedan år 1949 då fotogenet kom har råoljans pris stigit och sjunkit i takt med att oljefyndigheter har sinat eller hittats och oljan spelade en stor roll under de två världskrigen då man kunde komma mycket snabbare fram till sjöss med oljedrivna förbränningsmotorer än vad man kunde med de koldrivna ångfartygen.

UR SVENSK SYNVINKEL

I Sverige stod oljan år 2001 för ungefär en tredjedel av vår samlade energiförsörjning. Den största delen av det behovet står transporter och andra bensin-/oljedrivna maskiner för.
Även om en tredjedel låter som väldigt mycket så innebär det ändå att våran oljeanvändning har minskat till hälften jämfört med hur det såg ut för trettio år sedan.

Jämfört med hur det ser ut i resten av världen är Sveriges behov av fossila bränslen mycket litet. År 2001 stod de fossila bränslena för cirka 80 % av energiförbrukningen i världen. Oljan stod då för ungefär 35 procentenheter av de 80 procenten.
De flesta I-länderna importerar närmare hälften av sitt oljebehov och importkostnaderna kommer bara att öka om de fortsätter att öka sitt oljebehov i samma takt som nu.

KEMILEKTION MED NATUREN…

Den olja som vi tar upp här är den så kallade råoljan (den går även under namnen mineralolja och bergolja). Den bildas genom att växter och andra organismer har börjat brytas ner och så småningom omvandlats till flytande och gasformiga kolväten under höga temperaturer och ett extremt högt tryck som pressat ihop organismerna. Detta kan till exempel ske under havsytan där trycket är mycket högt då man når ner till djupare områden.
De flytande kolvätena är sedan de som samlas till att bli olja medan de gasformiga bildar naturgas.

Hela processen som omvandlar det organiska materialet till råolja och naturgas tar dock flera miljontals år att helt genomföras och det är där ett stort problem med vår oljeanvändning ligger; vi förbrukar oljan mycket snabbare än den kan bildas.

Beroende på bland annat hur hög temperatur det är under processen kan man få ut olika mycket olja. Mest olje-kolväten bildas det vid relativt låga temperaturer medan man vid lite högre grader får en ökad del naturgas och vid riktigt höga temperaturer bildas istället kol av typen grafit.
För att få ut ännu mer olja är det även viktigt att speciellt plankton står för en större del av det organiska materialet då plankton innehåller mycket proteiner och annat som ökar oljebildningen.

Anledningen till att oljan är mycket användbar som drivmedel och bränsle i allmänhet är att den bygger på en så otroligt enkel och naturlig process: förbränning. Precis som cellandningen fungerar i en mänsklig kropp fungerar olja så att den vid förbränning i syre bryts upp till vattenmolekyler, koldioxid (vilket innebär en klar miljöfiende när vi förbränner så mycket olja som vi gör idag) och energi frigörs genom den exoterma reaktionen.

… OCH MED MÄNNISKAN

För att sedan kunna använda oljan som bensin, fotogen och annat så hettar man upp den tills den förgasas och leder sedan in den i en sorts behållare där den får stiga uppåt. Då dess temperatur då sjunker kondenseras de olika delarna av den ursprungliga råoljan på olika höjder i behållaren. Gaserna stiger rätt upp och leds ut genom ett rör utan att kondenseras alls medan råbensinen (den genomgår sedan andra processer innan den blir färdig bensin), eldningsoljan och råfotogenet alla kondenseras på olika nivåer i behållaren och då leds ut från behållaren genom olika rör. Därefter är råoljan slutligen uppdelad i olika fraktioner (delar) och de kan i sin tur förädlas vidare tills de slutligen blir de produkter som vi konsumenter ser. Processen som råoljan genomgår kallas för fraktionerad destillation och återstoden, den del som kondenseras omedelbart vid ledningen in i behållaren använder vi till exempelvis asfalt.

SKUMRASKAFFÄRER

Oljan har även inneburit stora politiska kamper och länderna i Mellanöstern har tack vare sina stora oljetillgångar en stor fördel gentemot exempelvis USA i förhandlingar i olika frågor då USA är beroende av sin oljeimport och skulle få det mycket svårt om OPEC-länderna bestämde sig för att inte sälja mer olja till landet.

Hur stor mängd olja som finns kvar i oljefyndigheterna idag är mycket osäkert och man vet faktiskt inte så väl hur mycket olja som vi verkligen har kvar att pumpa upp.
Detta beror på att flera av OPEC-länderna (vilka innefattar Mellanöstern och delar av Afrika) helt plötsligt rapporterade att de hade nästan dubbelt så stora reserver som än de tidigare sagt.
Så fort ett land hade lämnat sådana uppgifter följde resten av länderna efter, troligtvis på grund av att deras exportinkomster ökar om de har större resurser. Detta skedde i mitten av 1980-talet och sedan dess har inga uppgifter kommit in om att deras reserver skulle ha minskat, trots att de oavbrutet har fortsatt att pumpa upp olja under de senaste 20 åren.

Alltså är de oljereserver på 300 miljarder olja som ska finnas i OPEC-länderna mycket osäkra och i själva verket kan de vara mycket mindre än vad någon tror, vilket skulle skynda på oljetoppens framhastande.
Det finns såklart mindre fyndigheter runt om i världen men de kan tillsammans bara försena ”Peak Oil” med som bäst ett par år.
Vad som än händer så står världen inför en potentiell ekonomisk kris om man inte lyckas minska oljebehovet radikalt inom de närmaste åren.

Karteller (olagliga samarbeten mellan konkurrenter som ska utmynna i att skapa så lite konkurrens och prispress som möjligt) är också något som har följt med oljemarknaden mycket länge då olja är en produkt som det är möjligt är bli mycket rik på. Oljan lever alltså upp till sitt rykte om att vara Det Svarta Guldet.

I KRISTALLKULAN

Anledningen till att man nu försöker minska oljeförbrukningen världen över är att man har insett att det inte längre finns alltför mycket olja kvar. Eftersom det tar flera miljoner år för den att bildas så gör vi helt enkelt av med oljan snabbare än den hinner nybildas.

Forskarna talar om att man kommer nå ”Peak Oil”, den tid då oljeproduktionen har nått sin topp och istället börjar dala, om bara 10-15 år. Det är ett skrämmande framtidsscenario med tanke på hur stort vårt oljebehov är men det finns tydliga tecken på att toppen verkligen närmar sig. Av världens 50 ledande oljeländer är det bara 9 som inte har nått sin oljetopp än. Vissa, så som USA, Kanada, Indonesien och ett par afrikanska länder nådde sin topp för redan trettio år sedan och efter det har deras produktion minskat med några procent per år.
Andra länder, till exempel Storbritannien och Norge nådde sina toppar runt sekelskiftet men även de har upplevt en minskning på cirka 12-15 % sedan dess.

Det största problemet är inte att oljan skulle vara på väg att ta slut för det är den inte, det bildas hela tiden ny. Istället handlar problemet om att efterfrågan på olja bara ökar medan tillgången minskar hela tiden.
Om ett par tiotal år kan det med dagens oljebehov innebära att bensinpriset mångdubblas jämfört med det pris som folk redan idag tycker är mycket högt.

Det finns fortfarande outforskade oljefyndigheter men de stora oljefältens tid är troligtvis helt förbi, det enda större oljefält som upptäckts efter andra världskriget är det i Nordsjön. Flera av de stora fälten i Mellanöstern som det talas så mycket om är närmare sextio år gamla och kommer inte att kunna pumpa upp tillräckligt med olja för att tillgodose det enorma behov som det finns.

Varje dag används det omkring 80 miljoner fat olja i världen. Det är ungefär 12 miljarder liter per dag. Om vi fortsätter att öka oljeanvändningen kommer vi redan år 2030 att närma oss ett dagsbehov på 120 fat och även om vi skulle lyckas hålla behovet på samma nivå som idag så innebär det att vi i runda tal måste hitta mer än 100 miljoner fat ny olja varje dag, året runt. Då olja kan räknas som en ändlig (eller i vilket fall in oändlig) naturresurs är detta alltså praktiskt taget omöjligt att genomföra.

NORRLANDS GRÖNA GULD

I Sverige satsar man istället på alternativa bränslen och drivmedel så som etanol till exempel. I Örnsköldsvik har man satt upp en pilotanläggning där man utarbetar metoder för att på lättast och billigast sätt ska kunna få etanol ur trä så som gran och annan skog. Som det ser ut för tillfället importerar Sverige istället etanol från Brasilien där man relativt billigt kan utvinna etanol ur sockerrör. Etanol ses som ett klart alternativ till olja då det är ett förnyelsebart bränsle och dessutom ska vara mer miljövänligt.
I USA och vissa andra delar av världen försöker man dock istället förespråka diesel utvunnet ur kol (USA har världens största kolreserver) men det för med sig stora nackdelar för miljön då förbränning av kol till och med är värre för miljön än vad oljeförbränning är.