Där Sleuth-skogens steniga höjder
sänker sig ner i sjön,
där ligger en lummig ö
där flaxande hägrar väcker
dåsiga vattenråttor.
Där har vi gömt våra älvfat
fulla av bär,
av rödaste stulna körsbär.
O mänskobarn! Kom, skynda på,
kom till skog och strand
med en älva hand i hand,
för av gråt har världen mer än du nånsin kan förstå.
Där månljusvågor förgyller
dimhöljda stränder med ljus
ända till Rosses' stenar,
där dansar vi natten lång,
vaggande i gamla danser,
sökande blickar och händer
tills månen flyr sin kos.
Av och an vi ilar
på jakt efter skummiga bubblor,
medan världen, full av oro,
ängslas i sin sömn.
O mänskobarn! Kom, skynda på,
kom till skog och strand
med en älva hand i hand,
för av gråt har världen mer än du nånsin kan förstå.
No comments:
Post a Comment