Läsdagbok av Genteknik, kloning och stamceller
Dag 1
Jag har just börjat läsa min faktabok, Genteknik, kloning och stamceller (skriven av Henrik Brändén) och har än så länge klarat av de första 40 sidorna.
Det fanns en hel del text som skulle läsas innan själva boken kom igång. De styckena var rätt trista att läsa och handlade bara om vad gener är och så vidare, saker som jag redan kände till. Dessutom fanns det flera förord och ännu mer prat om vad man använder genteknik till. Kort sagt saker som jag inte orkade läsa alltför noggrant utan bara skummade igenom.
När jag väl kom till det första riktiga kapitlet var jag riktigt uttråkad men lyckligtvis var det en smula bättre. Det handlade om genmodifierade livsmedel och drog upp en massa etiska frågor gällande ämnet.
Det var nog mest de etiska frågorna som stannade kvar hos mig efter att ha läst kapitlet. För även om jag inte kände till så mycket om innebörden med genmodifiering så känner jag i alla fall till principen bakom den. Men för att nämna någon nyförvärvad kunskap kan jag dra upp det att forskare har funnit en metod där man kan framställa en ny sorts ris. Det kallas för ”gyllene ris” och innehåller bland annat mer betakaroten (A-vitamin) och järn än vanligt ris och kan vara till stor nytta i fattiga länder där näringsbrist är ett stort problem.
Dag 2
Nu har jag hunnit läsa ytterligare 24 sidor och känner mig lite smått rädd för en framtid där alla, eller åtminstone högre myndigheter vet allt om alla.
Det här kapitlet tog också upp en del etiska frågor, tillsammans med information om vad genanalyser är till och används för. Men det som fick mig att riktigt höja på ögonbrynen var diskussionen om huruvida försäkringsbolag och arbetsgivare har rätt att begära gentester från sina kunder/arbetare. Jag borde kanske också säga att gentesterna skulle innebära att man får veta om man bär på gener som gör att man ligger i högrisk zonen för att drabbas av olika sjukdomar. Det är riktigt läskigt att tänka sig att människor man inte känner skulle känna till sådant.
En intressant lärdom jag fick genom det här kapitlet var att det pågår flera projekt som har till uppgift att samla in sjukjournaler, blodprov från flera generationer i till exempel ett land eller ett landskap (Islands- och Västerbottensprojektet). Den informationen förs sedan in i en (biologisk) databank och så kan man använda den för att lära sig behandla folksjukdomar och annat på bättre sätt.
Dag 3
Jag har hunnit läsa 22 sidor till och känner att min moral inte överensstämmer med de tankar som presenteras i det här kapitlet. Det talar om huruvida man ska kunna ändra ofödda barns gener och på så sätt kunna välja vissa egenskaper som barnet ska få.
Jag mår nästan illa av att läsa om det eftersom det skulle innebära att man totalt skrotar tron på alla människor lika värde. Det strider mot allt jag har lärt mig om medmänsklighet och de mänskliga rättigheterna. Så jag kan kort sagt säga att jag ogillar den delen av kapitlet ofantligt starkt.
Annars var kapitlet bra och den delen som tog upp hur man kan behandla sjukdomar genom att injicera gener i en patients egna celler va mycket intressant.
Jag lärde mig en hel del nytt även om det sammantagna betyget på kapitlet blir lägre på grund av delen med genmodifierade barn…
Dag 4
Hjälp, Jag känner mig som om jag är fångad i en futuristisk science fiction film!
Det här kapitlet ägnades nästan uteslutande åt ämnen som jag knappt kände till. Det var kloning hit, konstgjord hud på rulle dit (den var dock skapad av mänskliga hudceller) och möss som inte hade någon pappa utan istället två mammor.
Jag har nog aldrig läst en bok som har gjort mig så förvirrad (och ifråga om huden även lite äcklad) men så har jag å andra sidan lärt mig en hel del också.
Nåväl, på 31 sidor har jag lärt mig bra mycket mer än vad jag kan ta upp här men ett axplock är stam- och embryocellsforskningen.
Den innebär att man att man numera tror att vuxna stamceller och embryonala celler kan omvandlas till flera olika sorters celler, till exempel muskel-, nerv- och blodceller. Om man då kan hitta en metod som gör det möjligt att bestämma vilka celler de ska utvecklas till. Det skulle innebära att patienter som blivit brännskadade eller annat kan få mycket bättre behandlingar än vad de får idag.
Än så länge har boken varit mycket lättläst och väl uppbyggd. Alla förklaringar har varit lätta att ta till sig och det är väldigt bra att de ofta förklaras med både text och bilder vari man lätt kan följa varje steg i, till exempel, kloningsmetoden.
Dag 5
Varför ska alltid de allra mest intressanta delarna av ett ämne ägnas mindre tid än de mindre roliga?
17 sidor är inte tillräckligt mycket när det handlar om människans genetiska historia, hur cancer bildas och hur generna och miljön samverkar för att skapa Jaget.
Jag har alltid varit intresserad av cancer, vad det är, hur det bildas, vilka symptom det ger och hur man behandlar det. Därför kom det som en positiv överraskning att se rubriken ”Hur uppkommer cancer?”. Men även delen om det komplicerade samspel som råder mellan arv och miljö var intressant läsning, precis som den genetiska kartläggningen av våra förfäders liv och vandringar som presenterades i kapitlet.
Något nytt som jag har lärt mig om cancer är att elakartade cancertumörer bildas då gener inuti en cell muterar när cellen delar sig. Om man då har otur och ”fel” gener (en som är viktig för till exempel celldelningens hastighet) muterar löper man större risk för att drabbas av cancer. Men för att en elakartad tumör ska skapas krävs det att minst fem olika, viktiga gener muterar. När det händer börjar cellen dela sig med en rasande, ohejdlig hastighet och de nya cellerna tränger in i vävnader och bildar… en elakartad tumör.
Jag tycker verkligen om de ironiska, svartvita seriebilderna som finns utplacerade på olika ställen i boken och har en viss anknytning till det ämne som tas upp just där. De gör att det är
Dag 6
Varning! Detta är en plats där förvirring och koncentrationssvårigheter råder.
Ytterligare 25 sidor kan nu läggas till handlingarna och jag kan utan problem säga att det här var det mest svårlästa och svårförståeliga kapitlet hittills.
Hela kapitlet är ägnat åt förklaringar om hur man skapar nya DNA kedjor och får in nya gener i bakterier, hur man tar genetiska fingeravtryck och hur man analyserar DNA. Hela innehållet kan egentligen sammanfattas med ett enda ord, nämligen HUR.
Jag vet inte riktigt vad jag har lärt mig i det här kapitlet, eller för att uttrycka det på ett bättre sätt; jag vet inte hur jag ska förklara det jag har lärt mig i det här kapitlet.
Jag tror inte att det här är en sådan sorts kunskap som jag kommer att komma ihåg ini minsta detalj men förhoppningsvis har jag lättare att förstå det nästa gång jag läser om det.
Det värsta med det här kapitlet är att jag verkligen tycker att det som står i det är intressant men jag kan bara inte få ett ordentligt grepp om det. Om jag hade en möjlighet att få utföra de tester och metoder som förklaras i texten så skulle det kanske vara lättare att förstå dem. Men tyvärr har jag inte den möjligheten så jag får nöja mig med att drömma om den delen.
I det här kapitlet var förklaringarna som fanns i bildform verkligen guld värda. Utan dom hade jag antagligen förstått ännu mindre än vad jag gör nu och då skulle jag ha befunnit mig nära bottennivån. Att steg för steg få se de procedurer som tillämpas vid till exempel DNA-analys gör hela förfarandet mycket mer lättfattligt och man har möjlighet att verkligen studera allt i den ordning det sker.
Dag 7
I dag har jag läst de sista 6 sidorna (samt en list över webbadresser och ordförklaringar) som handlade om hur genteknikens förfäder, biologin och genetiken missbrukats.
Jag vet att jag tidigare har sagt att jag blivit nästan illamående efter att ha läst vissa kapitel men det bevisar bara att jag inte hade hunnit till den här delen än.
Jag tror inte att jag med ord kan beskriva hur jag kände mig, hur det riktigt kröp i skinnet på mig då jag läste det här korta stycket som beskrev den roll som så kallade ”vetenskapsmän” spelade under Förintelsen. Det finns med ett utdrag ur ett brev som skickades till Himmler från en professor i anatomi. Brevet säger att man borde undersöka vissa judar, deras härkomst och så vidare innan man avrättar dem. Efter att de sedan hade blivit dödade skulle deras avhuggna huvuden konserveras och skickas till forskare för vidare undersökningar (av hjärnan antar jag).
Jag blir obehaglig till mods bara av att skriva om det och jag vet inte riktigt vad jag kan säga att jag har lärt mig av det här kapitlet.
Att vetenskap inte bara är av godo utan även kan bli missbrukad är nog den tanke som slår mig som allra starkast då jag läser det här. Alla de andra kapitlen har känts så futuristiska och på ett sätt även naiva. Tanken på att tekniken inte bara kan användas till annat än sitt ursprungliga ändamål hade inte ens slagit mig innan jag läste det avslutande kapitlet.
Jag är dock glad att även det här kapitlet togs med eftersom det tvingade mig att se även de negativa sidorna av den här nya tekniken. Det var till och med värt det obehag som texten fick mig att känna, liksom den skamkänsla jag fick för att inte ha tänkt på alla de som fick sina liv förstörda på grund av bland annat vetenskapen. Nya kunskaper för med sig både för- och nackdelar och jag antar att man helt enkelt måste hoppas på att fördelarna väger över.
No comments:
Post a Comment