A 7: En julsaga

Analys av filmen En julsaga

Början: Hela filmen startar med att en droska lastad med en likkista drar genom en gata i London. Den sekvensen förmedlar en högst luguber men samtidigt spännande stämning och fungerar som en form av prolog innan man kastas rätt in i den aktuella historien som utspelas nio år efter begravningstågets tid.Själva handlingen rullar sedermera igång då Marleys spöke börjar visa sig i olika skepnader och inleder serien av andar som dyker upp från ingenstans medförandes viktiga budskap.

Hjälte: Hjälten eller huvudpersonen är Scrooge då det är kring honom som hela historien är centrerad och då allt som tas upp behandlar just hans liv.Krångel: Det hela filmen handlar om är egentligen just Scrooges krångel. Hans fars ovänliga attityd gentemot honom har plågat honom i de flesta kontakter han har haft med människor och fått honom att ägna sitt liv åt att försöka isolera sig från allt och alla. Han vill inte att människor ska bry sig om honom, eller framförallt förstå honom då det skulle göra honom inkapabel att strunta i dem. Han vill inte heller behöva handskas med sitt eget inre, kanske för att han då skulle vara tvungen att inse hur illa han behandlar andra, såväl som sig själv. Han försöker straffa ut sig, precis som små barn då de inte vill tvingas göra en viss sak, genom att vara så otrevlig och rent av så inhuman till sättet som han bara kan, även om det är sig själv han skadar mest. Genom att isolera sig ifrån sina känslor har Scrooge också valt att inte förstå, att medvetet utestänga utsatta personers känslor och situation. Han väljer att dra dem över en kam och se det som ett bevis på dåliga prestationer om man har lyckats mindre bra i livet, istället för att inse att omständigheterna också kan spela en stor roll.

Medhjälpare/mentor: Jag anser väl att andarna är både medhjälpare och mentorer, vissa mer än andra. De gångna jularnas ande är för mig mer som en medhjälpare då hon mest visar Scrooge hans förflutna och själv låter honom dra slutsatserna. Hon fungerar mer som en vägvisare som pekar på olika händelser men sedan drar sig tillbaka för att låta honom utvärdera sitt agerande ifråga om dem. Hon kan mycket väl ställa några frågor för att leda honom rätt men efter det är han ensam igen.Den nuvarande julens ande är mer lik en mentor i mina ögon eftersom han ofta ställer kontroversiella frågor till Scrooge och mer eller mindre tvingar honom att se de verkliga förhållandena som gäller i världen. Speciellt sekvensen då anden visar Scrooge de två barnen, Ignorance och Want, och riktigt tvingar honom att se sina egna brister och problem, liksom de problem som hans samtid brottas med.De kommande jularnas ande är även han mer av en medhjälpare i mina ögon, och han fungerar definitivt som en vägvisare då han bara visar situationer och sedan viker undan från alla frågor och allt.Familjen Crachit, Fred och alla personer från sitt förflutna som Scrooge ser under sina ”återblickar” är för mig också en form av medhjälpare/mentorer då deras ord och agerande leder honom vidare på vägen mot insikt.

Fiende: Fienden är i den här filmen definierad i Scrooges pengabesatthet och girighet. Hans begär efter profit har gett honom en utväg ur det normala livet som är fullproppat med känslor vart än man vänder sig. Pengarna tvingar honom inte att känna sådant som skuld, kärlek eller liknande utan bara en lust att tjäna mer. Han flyr till pengarna och en värld som står stabil, pengarnas värld förändras bara ifråga om kurser och liknande ty pengar förblir alltid pengar medan människor och deras känslor kan förändras med tiden.

Clown: I denna historia finns det för mig ingen direkt ”Clown”, möjligen skulle Scrooge med sitt överdrivet dramatiska girigbuksbeteende kunna vara han, eller gamle Fezziwig med sina lustiga kommentarer och öppna sinne men det är annars en roll som inte verkar finnas inskriven i den här historien.

Formbytare: Scrooge är den självklara formbytaren i filmen. Efter sin återkomst från alla andarnas visioner förändras han radikalt från att ha varit en gammal girig surkart till att bli en av de mest givmilda ödmjuka personer världen någonsin har skådat.

Yttre skuggor: De yttre skuggorna symboliseras för mig av Döden som är närvarande under hela filmen, genom Marley, lille Tim och Scrooge själv. Hela tiden påminns man om den samt om den misär i vilken stora delar av Englands befolkning levde under den här tidsepoken. Alla sjukdomar och den orättvisa som rådde, då de rika valde att se fattiga som fullständigt ansvariga för sin egen olycka och därför inte värda hjälp utan lämnades att klara sig själva, allt det har Dickens lyckats porträttera, speciellt genom att bevisa Ignorance och Wants existens genom karaktärernas beteenden.

Värld: Historien utspelas i 1800-talets England och framförallt London och är inte påhittat utan enligt mig mycket lik den reella värld i vilken den tidens människor levde.

Kris: Krisen pågår under största delen av filmen, under hela den tid då Scrooge tvingas omvärdera sitt liv och de val han har gjort, det vill säga från dess att Scrooge får besök av Marley till dess att de kommande jularnas ande har lämnat honom och han vaknar upp som en ny man. Under den tiden genomgår han gradvis sin förändring och byter från en personlighet till en annan genom de uppgifter och insikter han får under andarnas inflytande och påverkan.

Klimax: Klimaxen sker under slutet av Scrooges möte med de kommande jularnas ande då han närmar sig sin slutliga insikt om sitt felaktiga leverne och tvingas konfronteras med de känslor som andra har för honom och får jämföra dem med de som hys för lille Tim. Innan den situationen har Scrooge hela tiden försökt rättfärdiga sitt agerande men då han ställs ansikte mot ansikte med sin egen död har han inte längre kvar några argument som kan tala för honom. När han så närmar sig sitt pånyttfödande kommer filmens klimax och han förbannar anden även om jag egentligen tror att det är sig själv han skäller på, han når toppen av förtvivlan och ställs inför sitt slutgiltiga val där vid sin egen grav.

Seger: Segern är för mig då han har klarat av alla andarnas besök och vaknar upp som en förnyad man, då han förändrar sitt liv och slutar straffa sig själv för faderns avståndstagande och istället inser att man blir älskad om man älskar. Hans förändrade beteende är den seger som han vinner och som får honom att bli lycklig till slut.

Hemvändande: Då han återkommer hem efter att ha varit i andarnas makt för en natt och återser sitt hem och sin omgivning kan definitivt ses som hans hemkomst.Jag anser dock att hemkomsten på det mer mentala planet är då han vinner folks förtroende och kärlek, något som åtminstone jag anser är det naturliga för en människa och det som gör honom lycklig. Allt enligt ordspråket; Home is where the heart is.