A 8: Vilhelm Erövraren

Vilhelm Erövraren (medeltiden)

Vilhelm Erövraren är namnet på den man som under tjugo medeltida år var Englands kung. Han föddes 1028 som oäkta son till en normandisk hertig. Till skillnad från den normala arvsrätten som rådde under medeltiden valde dock hertigen att förbise sina legitima barn till fördel för Vilhelm som 1035 ärvde faderns titel och andra tillgångar.
När den förre konungen, Edward Bekännaren dog 1066 och inte efterlämnade några arvingar började oro spridas i England (eller snarare i hela det anglosaxiska riket).
Det var egentligen redan bestämt att jarlen Godwin skulle överta tronen efter Edwards död men ett envist rykte spreds genom landet och det talades om att Edward hade utsett sin kusin Vilhelm till sin arvtagare och att han skulle vara den rättmätige ägaren till tronen.
Mycket riktigt tog Vilhelm fasta på ryktena och använde det till sin egen fördel. Han gav sig av till England tillsammans med en upprustad här, beredd på att ta makten med våld.
Och så blev det. Efter att jarlens son Harold besegrat en norsk tronpretendent och sedan mött Vilhelms här i Hastings den 14 oktober 1066 stod Vilhelm slutligen som segrare och ett par månader senare, på självaste juldagen kröntes han i London.
Han förändrade radikalt ordningen i England genom att placera ut sheriffer, fogdar och baroner, varav de flesta var normander, i de olika trakterna för att se till att befolkningen ”uppförde sig” och fullföljde sina skyldigheter, samt var lojala gentemot kronan. Många bannlystes under denna tid och skogarna var fulla av stråtrövare. Speciellt området i Chesire hade stora problem med rövare och andra och saxarna över hela riket var missnöjda med hur deras land så brutalt blivit ockuperat.
År 1087 dog Vilhelm bara för att efterträdas av sin son, Vilhelm Rufus.