The Exorcism of Emily Rose

Krånglet, eller snarare krånglen i den här filmen tror jag kan vara väldigt olika saker beroende på vem som ser den. Själv är jag sådan att jag aldrig kan låta något vara förrän jag vänt och vridit på problemet och sett det ur flera olika synvinklar. Jag har ingen som helst aning om jag tror på demoners existens eller inte och om jag ska vara ärlig så vill jag inte veta det heller. Jag föredrar att försöka förhålla mig mer objektivt till saken och se den ur olika synvinklar för att få ett bättre grepp om den. Det gör att det här kanske kommer bli en smula virrigt, vilket är anledningen till att jag har valt att dela upp mina ”krångel”.

1) Tron på demoner. Detta är i sig ett tudelat krångel eftersom problemet å ena sidan kan vara människorna som tror så fast på demonernas existens och därmed skyller mycket på dessa, en del av anklagelserna kan mycket väl vara korrekta men troligtvis inte alla. Om demoner dock existerar så har de troende en fördel eftersom de så att säga känner sin fiende och kan handskas med demonrelaterade problem på ett mycket bättre sätt än de som vägrar erkänna demonernas existens. Den andra sidan av det hela är det bevisade faktum att en person som tror på något påverkas mycket starkare av detta någots positiva/negativa effekter än någon som inte tror på det. Tron är så ofantligt stark att den inte bara kan hjälpa folk att uthärda fruktansvärda tragedier utan även störta dem ner i ett mänskligt helvete om det de tror på är så att säga ont.
2) Förnekandet av demoner samt tron på att de inte existerar. Det här är en form av krångel som kan vara problematisk om det faktiskt är så att demoner existerar och personer förnekar det, precis som jag förklarade här ovanför.

3) Demonerna själva. Självklart kan demonerna, om de finns vara ett klart krångel då hela rättegångssituationen, Emilys död och förföljelsen av advokaten och prästen aldrig skulle ha skett om det inte vore för demonerna (om man nu accepterar deras existens).

4) De många olika åsikterna om problemet och svårigheterna de olika ställningstagarna har att förstå varandras synsätt. Trots demoner och all världens onda krafter kan jag inte låta bli att tycka att krånglet återigen är av en mänsklig natur. Utan alla de motsatta åsikterna skulle det inte ha funnits mycket till krångel utan situationen skulle ha lösts relativt lätt, antingen genom att alla var tillfreds med att Emily var mycket sjuk eller genom att man genomförde åtgärder för att utplåna demonerna. Det är nästan alltid så och jag tror inte att jag har sett en enda film eller läst en endaste bok vars krångel inte har att göra med de inblandade människorna och deras problem att komma överens och enas. De flesta kan inte ens enas inom sig själv vilket advokaten i den här filmen är ett klart bevis på. ”Människan är människans värsta fiende” är antagligen den bästa förklaringen som finns till människans existens och liv (och då menar jag inte varför vi får liv utan hur vi lever våra dem).

Krisen här har för mig återigen att göra med människan och med den förvirring och oro som Emilys död förde med sig. Alla dessa försök att förstå hennes tillstånd och vad hon verkligen råkade ut för är för mig den klara krisen som har genomsyrat filmen och hela tiden ligger som en stressande skugga över alltihop. Att ha en yxa hängande över huvudet är väl en ganska bra liknelse även om jag snarare tycker att det liknar fenomenet att stå inuti ett krympande rum där väggarna och taket hela tiden dras in emot en och är ett otroligt stressmoment som man är omgärdad av hela tiden. Hur advokaten steg för steg börjar uppleva det som Emily råkade ut för.

Klimaxen är då åklagaren och advokaten håller sina slutpläderingar och försöker knyta ihop allt. Om man placerar Emily som huvudperson blir dock hennes exorcism klimaxen.

Segern är då prästen slipper fängelse och äntligen har fått ut Emilys historia till världen samtidigt som de vinner en seger i form av att juryn faktiskt ansåg att man kunde tro på övernaturliga varelsers existens, vilket skulle kunna rädda fler människor.
Med Emily som huvudperson blir hennes seger då hon träffar jungfru Maria, slutar kämpa emot på samma sätt och byter ut sin ine förtvivlan mot medvetenheten om att hon har en framtid, om än inte på jorden.

Huvudpersonen kan alltså vara såväl advokaten (Erin Bruner) som Emily Rose. Allt beror på huruvida man anser att huvudpersonen är den som gör att det finns en story/ett krångel att arbeta ikring. Om man ser det så är Emily huvudpersonen, men om man tycker att den person som driver berättelsen framåt är huvudperson så blir det advokaten som får titeln.
Själv anser jag att det är advokaten som är huvudpersonen, trots att det strider mot mina vanliga klassificeringar. Det är trots allt hon som för upp handlingen steg för steg och det är runt henne saker börjar hända.

I den här filmen hittar jag ingen clown alls, förutom demonerna som väl kan sägas ha en makabert, cyniskt mörk humor. Men de är snarare arroganta än humoristiska.

Formskiftaren är om man ser till det yttre Emily Rose, som går från att vara en glad och mycket religiös ung kvinna till att rygga undan för kristna symboler och vara våldsam och allmänt fruktansvärd.
Den inre formskiftaren är dock advokaten som går från att vara en tvivlare till att börja tro och ifrågasätta våra vanliga gränser för vad som är naturligt och inte.

Medhjälpare är alla som hjälper advokaten; hennes assistent och de vittnen som hon kallar vilka alla hjälper henne att få fram sina åsikter och slutligen ta hem en seger.

Prästen är den självskrivne mentorn då han är den som får advokaten att finna sin tro och att vinna sin egen, inre seger när det gäller tro och medvetenhet i fråga om det som ligger utanför våra ramar. Han berättar Emilys historia och hjälper henne att förstå den.

Fienden är väl demonerna, eller om man föredrar att ta den ytliga sidan så är fienden åklagaren som motverkar advokatens försök att sprida Emilys historia till resten av världen.

De yttre skuggorna står människans ovilja att ta till sig och tro på saker som ligger utanför vårt medvetande. Vår svårighet att se på "bevis" när det gäller övernaturliga ting, utomjordingar och annat. Kort sagt: människans stängda sinne och ovilja att korsa gränser. (Detta kan även ses som en fiende även om det då dkulle gälla ur ett vidare perspektiv).

En liten symbolik gällande advokaten är att hon i början dricker enorma mängder alkohol, eller åtminstone att hon dricker ofta. Ett glas vin i soffan, flera drinkar i baren och så vidare. Men sedan hon har börjat dras in mer och mer i Emilys fall ser man henne knappt dricka en droppe. Jag är inte riktigt säker på vad det ska symbolisera men jag antar att det kan ha något att göra med att hon är en tvivlare och på grund av det är olycklig när det gäller hennes liv. När hon helt plötsligt får "bevis" på en högre/lägre varelses existens börjar hon åter överväga trons betydelse och har då fått en större mening med sitt liv.
En annan intressant sak är hur alla de som drabbats av demonerna framställs som ytterst smutsiga och svettiga. Emily är det under hela tiden hon är besatt, prästen är det under rättegången och advokaten är det, speciellt under den natt då hon känner av demonernas närvaro klockan tre på natten. Frågan är om det ska symbolisera att mörkrets makter förändrar, bryter ner och förstör det som vi ser som normalt och vanligt och därigenom utövar sin makt.