Korståg

INLEDNING

Jag kom att bli intresserad av korstågen av en ren slump och jag minns inte ens hur det verkligen gick till även om jag tror att det hade att göra med att jag läste det i en bok eller kanske i ett av de häftena som vi arbetade med gällande de abrahamitiska religionerna.
I vilket fall som helst så blev jag intresserad av frågan och kom på ett par av de frågor som kunde leda mig vidare i mitt arbete. De frågorna var:

Vad innebär ett korståg?
Varför startade korstågen?
Vilken roll spelade religionen i korstågen?
Vad resulterade korstågen i?
Hur svarade den muslimska världen på korstågen?
Hur påverkar korstågen oss idag?

Så syftet med det här arbetet är att ta reda på svaret på så många av dessa frågor som möjligt och under tiden bli bättre insatt i vad korstågen egentligen är. Jag eftersträvar att öka min kunskap ifråga om korstågen och den tid under vilka de föddes och jag vill försöka förstå de roller som de olika kyrkorna har spelat i den här frågan.
Det sätt på vilket jag har valt att ta reda på dessa fakta är att läsa flera olika faktaböcker i ämnet och att leta efter fakta på olika, seriösa hemsidor så som nationalencyklopedin och annat utgivet av erkända, tillförlitliga forskare inom ämnet.
Anledningen till att jag inte har velat använda mig av så många hemsidor eller av andra media så som tidningsartiklar och annat är det att ämnet korståg och då speciellt de frågor angående dem som jag är ute efter, är så pass invecklade att jag ville vara säker på att jag hade riktigt tillförlitliga källor vars uppgifter jag lätt kunde jämföra med varandra. Dessutom var min första tanke då jag behövde information att gå ner till biblioteket och söka efter böcker inom ämnet, senare kom jag att tänka på nationalencyklopedin och blev tipsad om att Thomas Madden hade forskat mycket om korstågen varefter jag lade till även det materialet till min informationsbank.

RESULTAT

De tre troslärorna

Alla dessa tre följande religioner som tas upp är monoteistiska och kallas med ett gemensamt namn för de abrahamitiska religionerna då de alla tar upp Abraham som sin anfader och patriark. Alla har dessutom med bönen och trosbekännelsen som två mycket starka och varaktiga delar i sitt religionsutövande.

Islam
De fem grundpelarna; trosbekännelsen, bönen, zakaten (allmosan), fastan och vallfärden är alla mycket stora delar av den muslimska tron och de står för de skyldigheter som människan har gentemot Gud, Allah. De tror på att det har funnits många profeter varav Muhammed var den siste och störste och att den skrift som han mottog, Koranen, kom direkt ifrån himlen och därför var Guds egna, oförvanskade ord.

Judendom
Tanken på att vara ”det utvalda folket”, de som står närmast Gud, Jahve, är en av de starkaste grundpelarna i judendomen. Att ha ett unikt förbund med Gud och att vara det folk som Han valde till att bli det ljus som skulle leda mänskligheten och sätta exempel för hur man bör leva är en genomgående tanke i judendomen.

Kristendom
Kärleken, till Gud och till sina medmänniskor är en av de fundamentala delarna inom kristendomen. Det är ett budskap som tas upp på många ställen i den heliga skriften, Bibeln, och om och om igen dyker upp när man talar om moral och etik.
Kristendomen skiljer sig även från andra religioner då den tror på Treenigheten som i Fadern, Sonen och Den Helige Anden. Alla dessa tre skulle vara olika skepnader av en och samma Gud, den ende som tillbes inom kristendomen. De talar även om Jesus som Guds och Messias och att det är runt denne, som är en del av Gud, som tron delvis är centrerad.

Jerusalems betydelse

För att försöka förstå varför alla dessa tre abrahamitiska religionerna är, och har mycket länge varit, så intresserade av just staden Jerusalem.
Denna stad har genom historien blivit både erövrad och återerövrad åtskilliga gånger av olika religioner som alla har ansett sig äga rätten till Jerusalem på grund av sin religions historia.

Enligt judendomen var Jerusalem som mest intressant före år 70 e. Kr. då Salomos Tempel föll för andra gången och judarna inte längre kunde vallfärda till templet för att utföra sina ritualer. Efter korstågen har dock dessa vallfärder blivit mer aktuella även om judarna då tvingades utföra ritualerna på själva Tempelberget, platsen där Salomos Tempel en gång ska ha stått.

Inom kristendomen anses vallfärder/pilgrimsfärder vara överflödiga då Gud finns överallt och det är bättre att studera Bibeln än att sammankoppla Gud med en bestämd plats.
Fram till början av 1000-talet fanns den Heliga Gravens kyrka placerad i Jerusalem, byggd år 326 e.Kr. tack vare drottning Helenas påstående att Jesu grav befann sig på den platsen. Dessutom var givetvis kung Salomos Tempel även en kristen helgedom fram till dess förstörelse.
Även Tempelberget innehar en stor roll i listan på kristendomens heliga platser världen över.

Islam har egentligen Mecka och Medina som sina främsta vallfärdsorter men tack vare någon framstående persons påstående att Jerusalem låg tre mil närmare himlen än vanliga städer så blev även den en av de muslimska pilgrimernas destinationer. Också här dyker Tempelberget upp som en viktig plats, bland annat på grund av Klippdomen och al-Agsamoskén som båda ligger placerade på berget. Klippdomen är islams tredje heligaste helgedom då den sägs vara byggd ovanpå den ca 17´13 meter stora klippan som ska ha varit toppen på Moria berg där Abraham var beredd att offra sin son Isak. Jerusalems muslimska betydelse ska också ha att göra med att det var dit Muhammed fördes under sin uppenbarelse om himlafärden, en av de viktigaste punkterna i Muhammeds muslimska liv.

Genom alla tider har Jerusalem som sagt plågats av diverse krig och erövranden. År 638 e.Kr. kom staden dock att hamna i muslimernas händer då dessa lyckades erövra staden från bysantinerna. Under islams inflytande skedde mycket i staden, Klippdomen byggdes och den Heliga Gravens kyrka jämnades med marken. Cirka 20 år innan det första korståget började seldjukerna förfölja judar och kristna i staden, även detta tros ha bidragit till att påven vidtog de åtgärder som han gjorde och var en av de droppar som till sist fick kristna runt om i Europa att ge sig av från sina hem för att möta en dödlig fiende.

Europa före korstågens tid

Under tiden strax före det första korståget var Europa och de västra delarna av Asien främst uppdelade i tre olika maktblock; Västeuropa, det Bysantinska riket och Islamvärlden.
En av de saker som skilde dessa stater åt var deras religiösa tro. Både Västeuropa och Bysans tillhörde visserligen kristendomen men medan västeuropéerna följde romersk-katolicismen och såg påven som sin högste andlige ledare förespråkade bysantinerna den mer konservativa grekisk-ortodoxa tron där kejsaren sågs som ledare över både den världsliga och den andliga världen. Detta faktum gjorde att staterna tolererade varandra även om de ogillade den andras tro och klyftan mellan de två greningarna ökade bland annat på grund av åsikterna om vem som var den verklige andlige ledaren. Bysantinerna hade dessutom mycket svårt att förstå hur katolikerna kunde ge påven tillåtelse att ändra om i traditionerna, något som inom den ortodoxa kyrkan var förbjudet sedan ett kyrkomöte som ägt rum några hundra år tidigare.
Som om inte det var nog ansåg bysantinerna dessutom att västeuropéerna var barbarer utan några som helst kunskaper av värde om det inte gällde krig eller annat våld.
De tre olika trosriktningarna som stod för dessa tre, stora riken var alltså i konflikt med varandra av olika skäl. Detta tillsammans med en tillfällig försvagning av de islamska områdena, orsakad av stora inre stridigheter mellan olika ”stammar” kan mycket väl ha varit en av orsakerna till korstågens intåg i historien.

Innan korstågen riktigt hade kommit igång pågick det en del kamper i ett område nära Konstantinopel, där det fanns en stad vid namn Nicaea. Denna stad hade efter många om och men tagits över av turkar sedan bysantinerna hade förlorat flera slag i närheten av staden.
Allt detta bidrog till att detta turkiska kungadöme sågs som ett hot mot Konstantinopel då det inte var mer än en tredagars resa emellan de två städerna.

Korstågens barndom

Under början av 1000-talet föll det sig så att kejsaren i det Bysantinska Riket, Alexios Komnenos skrev till den katolske påven och bad denne skicka honom soldater för att han skulle kunna försvara sig då turkarna ansågs vara ett stort hot mot Konstantinopel.
Oturligt nog för kejsaren så råkade påven vid ungefär samma tidpunkt få höra skräckhistorier om hur kristna pilgrimer förvägrades rätten att besöka vissa kristna helgedomar i Jerusalem som under den tiden stod under islamskt styre.
Dessa fakta tillsammans med de många berättelser som talades om muslimernas seder och beteenden fick påven att reagera starkare än vad kejsaren hade hoppats på.
Påven, Urban II kallade till ett kyrkomöte i Clermont, Frankrike den 27 november 1095 där han talade om hur fruktansvärt det var att de ”otrogna” (muslimerna) regerade i den stad där Kristi hade bott och levat. Att soldater skulle skickas för att stärka Konstantinopels armé finns det överhuvudtaget inga bevis för att han sade något om alls.
Hans ord väckte starka känslor hos dem som var närvarande vid mötet och innan han ens hade hunnit tala klart så avbröts han av publikens patriotiska rop, ”Deus le volt!”, (Gud vill det!).
Men resultatet av hans ord var även att präster runt om i stora delar av Europa predikade om hur var gudfruktig människa som hade medel borde resa till Jerusalem för att befria det Heliga Landet från de otrogna som så orättmätigt hade belägrat det.
Och nog rönte predikningarna resultat. Människor från alla olika samhällsklasser valde snart att ”ta korset”, det vill säga att avlägga ett löfte till kyrkan som innebar att den som svurit eden var tvungen att resa.

Bara ett år efter påvens tal i Clermont hade korslöften avgetts i såväl Skottland som i Spanien och alltfler rustade sig för den långa och mödosamma resan. Alla som skulle till att resa gjorde det dock inte frivilligt. Om en adelsman eller någon annan rikare person hade valt att avlägga löftet och resa var även hans tjänare tvingade att följa med.
En intressant detalj med dessa korslöften var att det följde med en del regler, korsfarare som dog under sin resa blev till exempel martyrer men det sades även att korståget inte gick ut på själva erövringen utan på att man skulle återta kristendomens heliga platser, inte krossa andra religioners helgedomar.
Detta verkar dock inte ha fått någon större genomslagskraft då det finns samtida skrifter som talar om hur judar, som inte alls var inblandade i denna konflikt, blev mördade och hur moskéer längs med korsfararnas väg brändes ner och förstördes.

Till slut var det såväl adelsmän, munkar och andra kyrkans män, tjänare och även ”fattiga” som reste för att försöka återta Jerusalem ur muslimernas klor.
Det uppstod dock en hel del problem orsakade av stormännens inre stridigheter och de fattigas uppenbara okunskap och dåliga allmänbildning och vapenträning. Det enorma antalet människor som gav sig av utgjorde också stora problem ifråga om kost och logi, och dessutom var det svårt att ta hand om barn, kvinnor och gamla medan man var på resande fot.

Innan detta ”riktiga” korståg hann ge sig av i mitten av 1096 bestämde sig en stor grupp av det enklare folket för att själva ge sig av mot Jerusalem på ett korståg. Denna grupp innehöll människor som visade sig vara mycket blodtörstiga och detta korståg, som sanktionerats av kyrkan vilken under den tiden spelade en stor roll i en människas liv.
Detta ”bondekorståg” kom att stå för en stor del av de fördomar som i denna dag finns ifråga om korstågen. Alla dessa fördomar – så som att de utfördes enbart för att få slåss och döda, tjäna mer pengar, land och handelsvägar – behöver inte vara falska helt och hållet falska men det var troligtvis genom detta första bondekorståg som de beskrivningarna formades.
De dödade och torterade ibland människor som de mötte längs sin väg. Bönder som vägrade ge dem av sin mat och andra som de bara ogillade. Judiska bosättningar förstördes och människorna dödades, samtidigt som dessa korsfarare såg sig själva som hjältar då de utförde kyrkans, och därigenom Guds, vilja. De flesta dog sedan av svält, sjukdomar och annat som de råkade ut för under resans gång och då såg de på de döda som martyrer, precis som kyrkan sade att de som dog under vägen till Jerusalem skulle bli.

Motiven bakom korstågen

Anledningen till att så många drog ut på korståg är ett debattämne bland forskare inom området och åsikterna går kraftigt isär. Några anser att korstågens enda motiv var att krossa andra religioner och på sätt ge kristendomen mer makt. Andra säger att de var till för att öka korsfararnas egna rikedomar och landområden och att kyrkan bara gav dem en ursäkt att genomföra det. Andra åsikter är att det skedde för att man hade för många krigsutbildade män men för lite krig att sysselsätta dem med. Men den förklaring som numera anses vara mest trolig bland de kunniga inom området är att kristendomens korståg var ett sorts defensivt krig mot araberna/muslimerna som under de senaste århundradena hade övertagit många områden som tidigare varit kristna. Man säger att de ville återta dessa områden samtidigt som man en gång för alla ville se till att ta övertaget över araberna och inte jämt och ständigt behöva oroa sig över om muslimerna skulle anfalla dem för att utöka sina marker ytterliggare.

Bara tre år efter det första korstågets början lyckades korsfararna slutligen inta Jerusalem och samma år, 1099 e.Kr. startade de en massaker på judar och muslimer som innebar att de som inte lyckades fly innan korsfararna nådde dem dog, oftast på mycket otrevliga sätt.
Några muslimer som lyckats fly till Damaskus blev delar i den process som så småningom ledde till muslimernas återtagande av Jerusalem. De kallades av vissa ”al-mudjahidin” som vid en fri översättning betyder soldater i det heliga kriget, Djihad.
Torts att man redan då talade om ett heligt krig så dröjde det nästan hundra år innan muslimerna återigen kunde kalla Jerusalem sitt.
När detta väl skedde under ledning av Saladin år 1187 var det inledningen på ännu fler korståg. Inget av de lyckades dock lika väl som det första och muslimerna behöll makten i Jerusalem och lyckades hålla ut igenom alla (de officiellt klassade) korstågen.
Trots alla motgångar på Jerusalemfronten fortsatte påvarna att tala för korstågens betydelse och vid ett mycket viktigt kyrkomöte år 1215 då man under påven Innocentius IIIs ledning proklamerade ett nytt korståg (det ) och dessutom bestämde att judar skulle tvingas bära speciella, särskiljande dräkter. Det sista kan ses som ett klart led i den antisemitismen som genomsyrade dåtidens samhälle. Detta möte kallas för övrigt ”det fjärde laterankonciliet” och anses vara det allra mest betydande kyrkomöte som tog plats under medeltiden.
Till och med den i västvärlden kände Rikard Lejonhjärta (ingen som har sett Disneys Robin Hood kan ha missat honom, det modiga lejonet som inte suger på tummen) misslyckades i sitt försök att återerövra staden under det tredje korståget. Efter det och diverse andra mer eller mindre lyckade korståg slutade den katolska kyrkan halvt om halvt predika till folket om att de borde ta sig till det Heliga Landet. Istället satsade de sin kraft på andra frågor och på att återta andra områden än just Jerusalem.
Trots att så många korståg hade misslyckats fortsatte folk ge sig av på olika korståg och några av dem ledde till små framgångar. Det fjärde korståget innebar att katolska kyrkan fick makten över det tidigare grekisk-ortodoxa Bysantinska Riket och andra nådde bland annat Egypten och olika områden runt om Jerusalem. Ledaren för det fjärde korståget lyckades med hjälp av diplomati till och med återfå Jerusalem under en kortare tidsperiod.

Riddarordnarna under korstågstiden

Under korstågens tidsera fanns det många korsfarare som levde nästan fullt efter munkarnas regler, men med den skillnaden att de även var riddare som krigade för sitt leverne. Detta med att kriga ingick inte riktigt i munklivets sysselsättningar så istället för att ge upp sitt krigiska liv till fördel för att leva i ett kloster bildade nio riddare ett brödraskap av krigarmunkar. De svor sedan en ed inför patriarken i vilken de lovade att ha som sin uppgift att försvara pilgrimer från rövare och andra våldsmän som kunde lura längs vägarna till Jerusalem samtidigt som de följde de levnadsregler som präster levde efter.
Deras uppdrag kom dock att så småningom ändra karaktär och de inrättade en förläggning på Tempelberget och flyttade in i al-Agsa, en muslimsk moské som övertagits av kristna vid intåget i Jerusalem år 1099. Den här gruppen blev sedermera av kyrkan godtagen som en orden och fick utökat medlemsantal och makt. Medlemmarna delades in i fyra olika grupper som berodde på deras status, denna visade sig bland annat genom att riddarna bar vita dräkter medan de andra var svarta eller bruna. Men gemensamt för alla var att de hade märkt sina dräkter med ett rött kors. Deras orden förbjöd kvinnor (men vidtog även åtgärder för att förhindra sodomi, homosexualitet) och upplöstes officiellt av påven 1321 efter att de sysslat med bankverksamhet där ränta ingick. Först 1705 återupprättades den även om många organisationer under åren har påstått att de har fört denna orden vidare under det fyrahundraåriga uppehållet. Den här orden kallas numera för Tempelriddarorden (Tempelherreorden) och har nuförtiden kontor i många städer runt om i världen. Även en annan, senare tillkommen orden vid namn Frimurarorden har fångat upp Tempelriddarnas idéer och följer ungefär samma riktlinjer som de tidigare.
En annan orden som fanns under korstågstiden var Johanniterorden (även kallad Malteserorden) som hade som sin uppgift att sköta om sjuka och skadade. Den hade uppkommit redan innan korstågen startade men fick vid den tidpunkten en ökad betydelse då de upprättade härbärgen och sjukhus dit man kunde föra de som insjuknat eller skadats under de många stridigheter som uppstod längs med korsfararnas resväg. De gjorde ingen skillnad på sjuka människor utan tog emot alla så länge de inte hade lepra (spetälska).
Senare fick de även en mer militärisk inriktning och de började slåss mot muslimer och andra som överföll pilgrimer med flera. De bar svarta dräkter med ett vitt johannitkors fastsytt på sin vänstra axel och bar röda sköldar som även de var märkta med ett vitt johnnitkors. Även riddarna inom denna orden fick avlägga munklöften, det vill säga lova att leva i celibat och fattigdom med mera. Denna orden har aldrig upphört att existera utan finns fortfarande på olika ställen i världen, antingen i en protestantisk (johanniter) eller en katolsk (malteser) gren.

Korstågens nutida betydelse

Ordet ”korståg” har en helt annan innebörd i dagens arabvärld jämfört med hur vi ser på uttrycket här i väst. I öst står det för icke-muslimers försök att utrota eller åtminstone förtrycka islams anhängare medan det i väst innebär ett försök att få bukt med något problematiskt så som droger, prostitution eller liknande.
Detta kan orsaka stora missförstånd mellan länder vilket var just vad som hände då George W. Bush förklarade att jakten på Usama bin Ladin var ett steg i ”korståget mot den internationella terrorismen” efter terrordåden den 11 september. Respons kom ifrån arabvärlden med uttalanden varav de flesta gick ut på att Bush ville förfölja muslimer.
Det är dock inte enbart ordet i sig som fortfarande är kontroversiellt utan även de historiska korstågen som väcker debatt och lägger sig mellan islam och kristendomen, mellan västvärlden och arabdominerade områden.
Många muslimer anser nämligen att korstågen bör jämställas med Förintelsen under andra världskriget då båda gick ut på att man medvetet dödade delar av en specifik religiös population. När så påven Johannes Paulus II bad flera olika grupper; kvinnor, muslimer, judar med flera om ursäkt för hur de har behandlats av kyrkan i det förflutna såg stora delar av den muslimska världen det som ett bevis på att folk äntligen höll på att få upp ögonen för de förföljelser som de har utsatts för av den kristna kyrkan under historien.
Det finns många fler bevis på hur olika muslimer och kristna ser på korstågen men tyvärr är de nästan alla högst nedslående exempel som bara visar på de stora olikheter som finns i de olika synvinklarna.
Inte heller verkar det finnas några tecken på att detta trätoämne som korstågen, de historiska såväl som de nutida, innebär kommer att komma till punkt inom den närmaste framtiden utan man fortsätter istället att använda dem som en sköld i konfrontationer mellan olika religiösa grupper.

ANALYS OCH DISKUSSION

De resultat som jag fick ut av det här arbetet är inte alltför lätta att utröna. Visserligen finns det en mycket fakta och men ju djupare insatt i ämnet som jag har blivit desto mer komplicerat har frågan om korstågen visat sig vara. Det verkar som att religionens roll i hela korstågsaffären har varit mer eller mindre betydande olika perioder. Kyrkans, eller framför allt påvens sanktionerande av korstågen har påverkat historien mycket och än idag lever vi med dess efterverkningar. Man ser fortfarande vilka slitningar som finns emellan både mellan kristendomen, judendomen och islam och inom kristendomen i sig själv.
Om man vill vara lite lustig skulle man kunna säga att kristendomen lider av både interreligiösa och introreligiösa problem.
Korstågen i sig själva verkar bara ha varit ett symptom på all den övriga oro och maktkamp som pågick i Europa under tiden, och religionen hamnade som vanligt i stormens öga på grund av den roll som den spelade under den tiden.
Trots att jag egentligen startade upp detta arbete med intentionen att ta reda på mer om korstågen så kom jag att upptäcka mer om hur mycket kyrkan betydde för medeltidens människor och om alla de uppoffringar som man var beredd att göra för kyrkans sak. För trots att flera forskare tror att korsfararna ofta gav sig av för att tjäna pengar, ära och andra tillgångar så håller jag nog med dem som talar för att de gav sig iväg just för att de kände att de var tvungna att göra det för kyrkan och för att de hörde så många historier om hur pilgrimer, heliga platser och till och med de muslimska kvinnorna behandlades illa.
Jag ser så många paralleller med det som hände under andra världskriget att det vore skrattretande om det inte hade orsakat så mycket lidande för alla inblandade. Det är liknande förhållanden ifråga om propagandan; under medeltiden spreds det ut att muslimerna vanhelgade den plats där Jesus hade bott och levat och kristna uppmanades att ta upp kampen mot dem. Nazisterna smutskastade inte muslimer utan judar men mönstret är ändå det samma även om Hitler kanske inte talade så mycket om sin religiösa tro utan mer om rasbiologi.
Det här arbetet har åtminstone visat mig att propagandans makt inte direkt är en ny uppfinning utan något som har funnits mycket länge.

Något annat som jag mycket tydligt kände av var det faktum att historien är skriven av vinnarna och att det är fruktansvärt svårt att få reda på det som låg bakom allt det som skedde under tidsperioden. Väldigt få skrifter skrevs under precis den tid då något hände, det mesta nedtecknades månader i efterhand och det gör självklart att det inte längre är neutrala fakta utan snarare olika varianter av sanningen som har förändrats för att framställa skrivaren (eller dennes uppdragsgivare) i bästa dager och se till att deras åsikter verkar riktiga medan man skriver de allra minst fördelaktiga saker om sin motståndare för att dra honom i smutsen.
Det var överhuvudtaget mycket svårt att försöka reda ut vad som stämde och inte angående exempelvis anledningen till att så många korsfarare gav sig iväg. Det fanns nästan lika många åsikter om det som jag hittade källor och det verkar helt enkelt inte finnas något riktigt svar på den frågan eftersom det hände för så länge sedan och skrivarna då inte var så intresserad av korsfararnas motiv.
Hela alltet får mig att undra om det någonsin kommer att finnas något direkt svar på alla dessa frågor som finns gällande korstågen. Kanske är det så att de skedde för alltför länge sedan för att vi som lever nu, nästan ett årtusende efter dem ska kunna förstå dem och ens kunna tolka de dokument som finns bevarade från den tiden. För trots allt så lever vi inte längre under samma förhållanden, samhället blir mer och mer sekulariserat och vi har svårt att förstå hur människor kunde lämna sina hem, sin trygghet för att återvinna områden som bara var intressanta för att en person hade bott där tusen år tidigare. Världen ser inte längre ut som den gjorde då och inte ens muslimernas djihad är längre det samma som det en gång måste ha varit. Då var det en defensiv försvarshandling, nu kallas ofta offensiva våldshandlingar, utförda av muslimer som påstår att det är för att försvara sin tro, för djihad.
Sanningen är att det verkar vara närmast inpå omöjligt att nå in till kärnan i dessa korståg, deras orsaker och deras spridning. Inte ens under den period då de pågick hade de samma innebörd sinsemellan. Vissa riktade sig visserligen mot Jerusalem, men andra drog mot Egypten och Bysans, som tidigare varit deras lierade. Detta får mig att tro att korstågen till en början mycket väl kan ha varit en religiös affär där kyrkan använde dem som ett medel för att återvinna såväl kristen mark som viktiga heliga platser. Men så småningom tror jag att de övergick till att mer handla om girighet, efter land, rikedomar och makt istället för att ha religiös rättvisa som mål. Av de människor som drog ut i de första korstågen var nog de flesta djupt troende personer som troligtvis kände det som en djup kränkning mot kyrkan, Gud och humaniteten att höra om hur illa behandlade muslimska kvinnor, pilgrimer och andra blev.
För en av grundstommarna inom den kristna Bibeln är just kärleken till din nästa och med tanke på hur starkt dåtidens människor trodde på Bibelns ord vore det inte längre alltför otroligt att tro på att många gav sig av mot Jerusalem av ädla, religiösa skäl.
Jag har också kommit att undra över hur betydelsefulla korstågen var när det gäller splittringen mellan den grekisk-ortodoxa och den romersk-katolska kyrkan. Kanske hade de kunnat enas om inte ett av korstågen hade tågat mot, och intagit Konstantinopel, vem vet.
Men å andra sidan hade de två kyrkorna varit på varandra redan innan det korståget startade så deras brytning skulle troligtvis ha kommit ändå om de alltid letade efter en orsak till att gå isär. Likaså funderar jag över hur kraftigt korstågens historia har kommit emellan islam och kristendomen. Och hade de alls ägt rum om inte väst hade varit så dåligt insatta i islam och muslimernas levnadssätt? Det är i alla fall en fråga som kan ställas än idag. Vi gör trots allt samma missar som man gjorde då, vi förstår inte varandra och många kristna västerlänningar ser på muslimer som terrorister och barbarer. Många muslimer är också negativt inställda till västerlänningar och tar varje chans de kan förolämpa våra livsval; så som att vi dricker alkohol, spelar på kasinon och liknande saker.
Är inte risken med denna okunskap att vi återupprepar våra förfäders misstag och startar krig som kanske kunde undvikas, om vi bara försökte förstå och respektera varandras tro och livsval. Man behöver inte gilla allt men man kan ändå respektera det, det är trots allt ett av de allra mest fundamentala tingen i alla dessa religioner, att respektera sina medmänniskor. Men trots respektens stora betydelse är det den del som allt som oftast glöms bort.

KÄLLFÖRTECKNING

Böcker:
Armstrong, Karen, Historien om Jerusalem, en stad - tre religioner (1997), Forum
Harpur, James, Heliga platser – möten mellan himmel och jord (1996), Rabén Prisma
Hedin, Christer, Abrahams barn – Vad skiljer och förenar judendom, kristendom och islam? (1999), Bokförlaget Arena
Kahan, Semy, Jerusalem i kulturens och religionens spegel (2003), Brutus Östling Bokförlag Symposion AB
Kimball, Charles, När religionen blir ond (2004), Natur och Kultur
Maalouf, Amin, Korstågen enligt araberna (1991), Alhambra Bokförlag
Smart, Ninian (red.), Atlas över världens religioner (2000), Könemann Verlagsgesellschaft mbH
Wibeck, Sören, Korståg – Västerlandets heliga krig (2005), Historiska Media
Wibeck, Sören, Religionernas historia – om tro, hänförelse och konflikter (2003), Historiska Media

Hemsidor:
www.nationalreview.com/comment/comment-madden110201.shtml (9 feb. 2006), texten Crusade Propaganda – the abuse of Christianity’s holy wars av Thomas F. Madden
www.ne.se (25 jan. 2006), sökord ’korståg’, ’korstågen’, ’riddarväsen’, ’korsfarare’, ’korsriddare’, ’barnkorståg’, ’orsaken till det första korståget’*, ’historiskt kyrkomöte’*

* frågor som stod under de andra artiklarna och var besvarade av Dick Harrison (professor i historia) och Per Beskow (docent i historia).