Analys av faktaboken Matematiken genom tiderna
Jag har valt att göra en saklig analys av min valda faktabok, Matematiken genom tiderna som är skriven av Richard Mankiewicz.
I boken är kapitalordningen strukturerad så att den följer en någorlunda kronologisk linje där de första kapitlen behandlar forntida användning av matematik och sedan arbetar sig framåt i tiden med undantag för vissa kapitel som behandlar enskilda kända matematiker.
Kapitel 1 & 2 (till viss del även 3) tar upp matematikens allra tidigaste kända historia, om hur den användes och utvecklades i olika länder och folkgrupper från forntiden till och med antiken. Det talas om olika fynd och andra matematiska bevis som finns bevarade från den tidseran. Det berättas om hur astronomin och de beräkningar som den förde med sig integrerades i det vanliga livet genom att användas till tidsbestämmelser och hur dessa kunskaper var grundläggande för människornas liv.
Kapitel 3 till och med 6 behandlar i större utsträckning gamla, matematiska skrifter som varit viktiga för matematikens utveckling. Hela kapitel 4 tilldelas i princip Euklides bok Elementa och kapitel 3 är till stor del ägnat åt diverse fynd angående Pythagoras sats och det faktum att den användes av andra folkslag redan långt innan han blev född.
Kapitel 5 & 6 avhandlar den kinesiska respektive den indiska matematiken och dess medföljande litteratur. Det faktum att man även i de gamla Vedaskrifterna kan finna bevis på matematikens användning, och till och med en tidig form av Pythagoras sats tas även det upp.
Även sifferhistoriken börjar dyka upp och de tidigaste siffrorna och deras funktioner förklaras.
Kapitel 7 & 8 handlar till stor del om hur matematiken började korsa statsgränser. Matematiska skrifter översattes och matematiker i flera länder började sammanfoga de olika kunskaper och problemlösningssätt som de stötte på till mer kompletta metoder. Andragradsekvationen tas för första gången upp och förklaras och den arabiska matematiken gås igenom som en uppföljning på andra länders analyserade matematikkunskaper.
Kapitel 9 & 22 behandlar inflytandet matematiken har haft inom konstvärlden. Hur perspektivläran och dimensionstänkandet liksom den matematiska symboliken har påverkat och inspirerat vissa konstnärer genom tiderna. Den matematiska utveckling som skedde i Tyskland och Italien under renässansen, samtida med de framförallt italienska konstnärernas intresse av den matematiska synen på perspektiv, tas även det upp i kapitel 9.
Kapitel 10 ägnas helhjärtat åt jämförelser mellan diverse 1500- och 1600-tals matematikers verk och framgång.
Kapitel 11 återgår till ekvationer och förklarar den tid då matematiker började få fram lösningar på tredjegradsekvationer och övergå från det helt igenom geometriska tänkandet till det mer algebraiska.
Kapitel 12 tillägnas astronomin och de matematiker och vetenskapsmän som var ledande inom det området. Arbeten av Kepler, Copernicus, Brahe, Newton och Galilei tas upp och utvärderas.
Kapitel 13, 18 & 19 tar upp det matematiska ”oändlighetsproblemet” och berättar om historien bakom infinitesimaler, integralräkning och derivering. Infinitesimalkalkylens betydelse inom fysiken liksom talens klassificering och indelning görs i kapitel 18 respektive 19.
Kapitel 14 berättar om matematiken bakom longitud och latitud bestämning samt om hur matematiken hjälpte till att skapa kartor som speglade den tredimensionella verkligheten väl till en tvådimensionell bild.
Kapitel 15 tar upp polynomekvationer och ägnar mycket utrymme åt två inom den grenen framstående matematiker, Abel och Galois.
Kapitel 16 handlar om de nya, icke-euklidiska geometrierna som skapades och de sätt som de sågs och användes på.
Kapitel 17 bygger vidare på kapitel 16 och tar upp nya algebror som skapades och lydde under andra lagar än den som tidigare var känd. Den matematiska utvecklingen som skedde i Storbritannien under 1800-talet är även den ett ämne som återfinns i kapitlet.
Kapitel 20 behandlar uppkomsten av ämnena sannolikhetslära och genetik. Det tas bland annat upp hur astronomiska beräkningar kom att bli mycket ackurata tack vare nya upptäckter gjorda inom det förstnämnda ämnet.
Kapitel 21 tar upp spelteori och vilken betydelse den har haft för olika krigsstrateger såväl förr som nu.
Kapitel 23 avhandlar datorns uppkomst och till viss del dess matematiska grund och uppbyggnad.
Kapitel 24 talar om fraktaler och om skillnaderna mellan kaos och oordning. De mönster som återfinns i kaos liksom de icke-linjära funktioner som kan visualiseras i en dator är underkategorier av ämnena vilka ägnas multipla förklaringar och bilder i kapitlet.
Den här boken gav mig en hel del huvudbry och var inte alltid alltför lätt att ta sig igenom då den under stundom (eller snarare som oftast) talade om saker som för mig var relativt okända. Framstående matematikers verk och slutsatser, diverse formler och förklaringar som än så länge ligger långt över min kunskapsnivå, allt det gjorde att det tog ett bra tag att ta mig igenom boken. Men trots allt det kunde jag inte låta bli att ta med den överallt när jag väl hade kommit in i den. Den var synnerligen fascinerande och trots att jag förstod långt ifrån allt så kändes det inte som en sådan bok där författaren automatiskt dumförklarar en för att man känner så. Jag kände istället att jag lärde mig en hel del av de fakta jag blev matad med och när jag hade läst ut boken kände jag mig som om jag hade lärt mig så mycket nytt. Äntligen har jag fått en bättre helhetsbild, och inte bara av matematik utan av allt möjligt. Jag gillade verkligen den här boken och skulle starkt rekommendera andra att läsa den, även om den kan vara lite jobbig att komma in i.
No comments:
Post a Comment