Analys av filmen Lilja 4-ever
Det som jag speciellt kommer ihåg av den här filmen är att en människa inte kan leva utan hopp. Om man befinner sig i en svår situation och allt hopp om en förbättring är ute orkar man inte fortsätta leva (man kan vara vid liv, men man lever inte). Likaså ser jag faran med underutbildning, om man inte känner grunderna till hur samhället, t ex polisväsendet och sjukvården fungerar är det lätt att bli lurad av folk som ser en möjlighet att utnyttja en.
Det som får de flesta människor att överhuvudtaget orka stiga upp ur sängen och leva är den längtan till och sökandet efter den totala lyckan. Nyfikenheten som får oss att vilja komma framåt och närma oss våra mål. Mål som går ut på att hitta något som får oss att känna oss fria, älskade, trygga. Vi eftersträvar helt enkelt lycka. Det gäller även för rollfigurerna i den här filmen, de vill ta sig upp ur ”slummen” och få ett bättre liv, men deras längtan är koncentrerade på olika saker. Vissa vill få makt och göra karriär, andra vill bilda familj osv. Det beror såklart på att de, precis som alla andra människor är olika individer som har sina egna drömmar och åsikter.
Olika personers mål kolliderar hela tiden, utan att de ens lägger märke till det. Men emellanåt händer det att större, för oss viktigare mål kolliderar. Det resulterar ofta i att en av de inblandade, till exempel Lilja, får ge upp sin dröm till fördel för andra som är mer beslutsamma och starkare (eller bara mer samvetslösa), som till exempel Liljas mor och vän.
För att slippa genomlida alltför många situationer där man själv är den som får ge upp sitt mål är det viktigt att fundera ut vilka mål som är viktigast för en och sedan lägga mest kraft och styrka på att uppnå just det målet och kanske offra några mindre viktiga drömmar för det.
Dessutom är det viktigt att stanna upp i sin ”mål-jakt” och komma fram till huruvida målet är värt de skador man åsamkar andra längs vägen. Det är tyvärr näst intill omöjligt att nå sina mål utan att trampa på några tår men det blir mindre smärtsamt om man försöker undvika det i största möjliga mån och går försiktigt fram samtidigt som man försöker hjälpa andra nå sina mål i samma veva som man når sina egna.
I den här filmen anser de flesta karaktärerna att människor tillhör olika klasser. En tjej som Lilja som struntar i skolan, har dåliga hemförhållanden osv. har ett lågt värde vilket enligt dem ger personer som står högre i ”rang” rätt att styra över henne. Det har likheter med den postmodernistiska människosynen då man döms efter sina ägodelar, prestationer, rykte, familj och framför allt efter den status man har i samhället. Man är inte bättre än sin omgivning eftersom det är den som har gjort en till den man är. De flesta vill alltså komma sig upp i samhället i fråga om status och är då beredda att offra mycket och många för att nå det målet. Människor kommer i andra hand om det inte ger en högre status att umgås med dem.
Det förekommer även en kristen människosyn från Liljas sida då hon ber till Gud och verkar tro på att varje människa har rätt att bestämma över sig själv och har ett värde, oberoende av deras leverne.
Som det ser ut i världen idag så är djur inordnade i den mänskliga hierarkin och har låg status. Det gör att vi bestämmer över dem, men människan har egentligen ingen rätt att styra över djuren. De är inte mindre värda eller inkapabla till att ta hand om sig själva. Men på grund av människans förnuft och förmåga att (för det mesta) kunna skilja mellan rätt och fel har vi dock makten att fortsätta styra över djuren och bestämma under vilka villkor de ska få leva.
Jag anser dock att vi inte har rätt att upphöra med vårt styre/omhändertagande av djur som är vana vid och uppvuxna bland människor, inte så länge de behandlas väl. Utan människors hjälp skulle de djuren inte överleva länge, de känner ju inte till hur man skaffar mat till exempel, de vet bara att någon kommer och ger dem den.
Andrej är en rollfigur som lever på att spela roller, för att uppnå sina mål och tjäna pengar. Han förändrar beteende likt en kameleont skiftar färg och är mycket anpassningsbar till olika situationers speciella behov och spelar hela tiden för personlig vinning.
Liljas tjejkompis däremot lever på sitt rykte och värderar personer utifrån deras tillgångar, status och ägodelar. Hon ser sin kropp som ett verktyg, till för att kunna tjäna pengar och saker på. Visserligen ska den se bra ut, men bara för att förtjänsten ska bli optimal.
Lilja själv är dock mer av en projektmänniska, hon har drömmar och talar ofta om vad hon ska göra när hon kommer bort från förorten, något hon ska åstadkomma genom att följa med sin mamma, följa med Andrej osv. Hon gör inte upp några steg-för-steg planer utan förlitar sig mest på att andra ska hjälpa henne genomföra sina planer, men ändå kommer hon hela tiden på nya idéer om vad hon vill bli, hur hon vill leva och ha det i framtiden.
Hur Liljas kompis medvetet ljuger och säger att det är Lilja som har prostituerat sig är ett klart exempel på moralisk ondska, hon visste mycket väl att Lilja skulle bli bespottad för det men gjorde det ändå, bara för att rädda sitt eget skinn. Andrej och Witeks behandling av henne är också typiska fall av moralisk ondska, de vet att hon kommer behandlas illa och må mycket dåligt men utsätter henne ändå för det, bara för att de tjänar pengar på det. Allt är det exempel på ondska, men i olika stor utsträckning.
En religiös livssyn finns till att börja med i form av Liljas gudstro och i hennes tro på människans okränkbarhet och på allt liv som heligt. Men ju värre och mer förtvivlad hennes livssituation blir, desto mer börjar hon överge den tron för en mycket mörkare livssyn där det inte är otillåtet och fel att kränka hennes person och där hennes liv inte längre har något värde. Hon har även i sina egna ögon blivit ett objekt som kan säljas, köpas, ägas och utnyttjas hur som helst.
Annars ser de flesta rollkaraktärerna på livet som en tid under vilken man ska prestera så mycket som möjligt, deras mål går ut på att tjäna pengar och ta sig upp i världen. De tror att det är på så sätt man blir lycklig och eftersom pengar är viktigare än människor spelar det ingen roll för dem om de tvingas krossa några av sina medmänniskor på sin väg till rikedomen.
Den här filmen gav mig kalla kårar, men det var inte så mycket det som hände Lilja om skrämde mig utan just hur vanlig hon och hela hennes omgivning var. Det där skulle hända de flesta, var som helst i världen. Hur skulle hon egentligen ha kunnat veta att Andrej inte var en hygglig kille som brydde sig om henne utan en människohandlare? Jag tror inte att jag hade sett det, inte förrän han berättade att hon skulle få åka ensam till Sverige, men inte ens då hade jag nog trott att han var så skurkaktig som han faktiskt var.
Något som dock var lite störande med filmen var hur överdrivet samvetslösa vissa av rollerna var, till exempel Liljas mor och moster som så lättvindigt försämrade hennes livskvalitet för att förbättra sina egna. De otroligt stereotypa killkompisarna/våldtäktsmännen kändes också lite dåligt utvecklade, kunde verkligen ingen av dom ha fått något uns av personlighet? Istället blev de sammanbuntade i en stor gröt där ingen av dem fick någon roll alls.
Även de som köpte hennes tjänster buntades ihop och gav mig känslan av att alla ”sådana människor” är likadana och har samma slags personlighet. Det tror jag dock inte på då ett sådant beteende kan återfinnas hos mer än en sorts människa.
No comments:
Post a Comment